Lilla istidens största katastrof

I år har vi en kall och snörik vinter. Det var emellertid inte bättre förr. Kännetecknande för slutet av 1600-talet var de hårda och kalla vintrarna. Vattnet frös och tjälen blev djup. Vårarna blev sena och växtperioden förkortades kort. I många delar av Finland hann säden inte mogna, förrän det blev kyligt på nytt. Risken för frost ökade markant. Under ett nödår var vanligen våren försenad medan höstfrosten kom vid en normal tidpunkt. Det var normalt att skördeutsikterna varierade kraftigt. Om sommaren var torr blev höskörden dålig och om den samtidigt var kort hann inte säden mogna. Svårt blev det om det kom många dåliga år efter varandra. Både 1601 och 1602 var svåra nödår i stora delar av Finland. I sydvästra Finland fick man den dålig skörd under sex påföljande år (1600-1605). Åren 1633-35 och 1695-96 misslyckades skördarna i hela landet.
År 1695 förstördes så got som hela skörden i norra Österbotten. Också i Syd-Österbotten förstördes två tredjedelar av skörden. Tiggarskarorna började dra fram längs vägarna med en fläckfeberepidemi, som yterligare förvärrade läget. Hösten 1696 var ovanligt regnig och I stora delar av landet blev det omöjligt att så höstråg. Följande vår anhöll landshövdingen i Åbo och Björneborgs län om utsäde från Stockholm, men när hjälpen äntligen kom var det för sent att så. Också skörden 1697 blev ovanligt liten på grund av bristen på utsäde. Att dödligheten inte ytterligare steg berodde helt enkelt på att så många redan hade svultit ihjäl.
Det har beräknats att mellan en tredjedel och en fjördedel av Finlands befolkning dog under hungeråren 1695-1697. Kyrkoherden i Hauho berättade att bönderna först slaktade sina kor och sedan till och med åt sina hästar. Det förekom också flera fall av kannibalism. I västra Finland med fasta åkrar, innebar förlusten av korna att tillgången på gödsel minskade. Det innebar minskade skördar för en lång tid framåt. Östra Finlands svedjebruk var mindre utsatt, men svedjebruket var arbetsdrygt och förlusten av människoliv minskade möjligheterna för en gård att hålla sina svedjemarker i bruk.